Busy busy busy.

Usch, känns som att jag är överväldigad med diverse saker att ordna. Och självklart blir inget gjort. Vill bara fara hem och låsa dörren om mig och min älskade. Vi hade nog kunnat gömma oss där väldigt länge utan att bli less.

Har man tagit på sig för mycket nu igen? Verkar ha en tendens att vara väldigt duktig på det. Tanken på allt som folk förväntar sig av mig är skrämmande.
Nej tack, jag känner mest för att vara 5 år igen och inte behöva oroa sig för något alls.

Och för att toppa av mitt oootrooligt positiva inlägg så är det min födelsedag idag. Jag borde vara glad men mitt dåliga humör vill inte släppa taget. Orkar heller inte kämpa emot det känner jag.

Hoppsan kerstin!

Ojoj nu var det ett tag sen jag skrev här. Måste meddela att foxtrotkursen var riktigt rolig och lärorik!

Följer några bloggar här, och de flesta är om matlagning. Nämnde tidigare att jag önskade att jag skulle vara mer aktiv i köket. Men nu efter min kära pojkvän avslöjade att han är en gud på att laga mat (skämtar inte) så har jag endast åstadkommit en stackars snabb lunch med köttbullar och makaroner :)
Jag kanske skulle blogga om hans matlagning? Brukar ta bilder när han så fint lagt upp mat på tallriken till mig (ja, han lägger upp maten också). Sen hade jag säkert kunna skriva en halv roman om hur vansinnigt god mat han gör. Älskar verkligen denna människa <3
Som t.ex någon söndag sen...ojojoj. Egentligen kanske inte en särskilt utstickande maträtt, men han gjorde den verkligen perfekt. Han gjorde då stekt rödvinsmarinerad oxfilé, hemmagjord klyftpotatis med vitlök, smörstekta champinjoner, gratinerad zucchini, ost- och zucchinifyllda gratinerade tomater, grillade bananer i ugn och ostgratinerat vitlöksbröd till. Och till det ett väldigt gott rött vin. Jag satt och åt så sakta och bara njöt. Tittade på honom ibland och bara skakade på huvudet då jag inte fick fram något vettigt att säga.
Älskar att se på när han lagar mat, han gör det med en sån omsorg.
Det måste även tilläggas att han klev upp denna söndagmorgon och gjorde en kladdkaka som vi skulle äta till efterrätt sen på kvällen. Till denna kladdkaka blev det vispgrädde och smått värmda blåbär och hallon, grädden och bären var osockrade. Denna gudomliga kladdkaka var nog den bästa jag någonsin smakat, oslagbar.
Nu får det räcka om den dagen, men hoppas att det var en någorlunda bra beskrivning av middagen. Tror ni förstår hur pass kär jag är i denna människas matlagning också ;)


Ikväll blir det dock tacos för hela slanten! En corona med lime i till det och sen blir det att parkera sig i soffan då det blir premiären för Final Fantasy 13 på PS3 hemma :) Lite roligt att vi kommer sitta tre stycken fastlimmade framför tvn i vardagsrummet till ett tv-spel ;) Men är man en geek så är man!

Snart blir det att spela lite Wii Fit innan middagen, så man förbränner lite kalorier innan jag fyller på med nya ;D

Fredagsmyyyyyys!

Okej, för de som läste gårdagens inlägg vet att onsdag var inte en av de bästa dagarna hittills för detta år. Men den dagen tog ju slut precis som alla andra dagar.

Imorse ringde min telefon strax innan halv åtta, då är det grannen som meddelar att jag har fått parkeringsböter IGEN. Och då hade jag ändå flyttat bilen till parkeringen. Ingen annan bil hade fått böter, bara jag. Undrar om jag har någon fiende som sakta försöker ruinera mig, 250 kr i taget. Så nu är jag uppe i 500 kr för parkeringsböter. Har flyttat bilen en till gång, så nu skulle det väl ändå vara rent ut sagt förjävligt om man får böter en tredje gång. Försökte få tag i fastighetsskötaren utan något vidare resultat. Tre olika telefonnummer och telefonsvarare på alla. Sådant kan göra mig riktigt irriterad. Så vi får väl se nästa vecka om man får tag på någon då.

Ikväll blir det i alla fall sällskapsspel och kanske ett glas vin med trevligt sällskap :) Då ska jag glömma allt som har med böter att göra :D

Inga trisslotter på onsdagar.

Tänkte lite kort berätta om gårdagens bravader. Denna speciella onsdag kändes som tagen ur en film, en komedi dessutom.

Vaknar denna vanliga onsdag, släpar mig upp ur sängen och till slut ut genom dörren mot jobbet. Kör ut från parkeringen och börjar sakta rulla iväg. Då min bil är lite av en "gammal klassiker" har den vissa fiffiga egenheter. Man måste t.ex smälla igen dörren hyfsat hårt för att den ska stängas ordentligt. Då man har börjat bli van vid detta går det av ren rutin att dubbelkolla så dörren är stängd när man börjar rulla iväg från parkeringen. Och denna morgon var sig lik som alla andra. Så jag öppnar dörren och smäller igen den så att dörren stängs. MEN denna morgon lossnar glaset från sidospegeln och ramlar ner på vägen. Medan jag stannar bilen och går ut och hämtar det muttrar jag något i stil med "typiskt, humor, självklart" + en lagom mängd svordomar.

Sen på lunchen far jag som vanligt hem. Lagom till att jag ska fara tillbaka till jobbet kommer min kompis/inneboende/sambo hem och ska åka med mig till jobbet. Då hon går mot passagerardörren sneglar hon lite på min bil och säger med en lugn och harmonisk ton "Du har punka, ska vi ta min bil?". Jag får ett mindre raserianfall några sekunder för att sen säga "Aaa, det gör vi". Väl på jobbet sitter jag och muttrar om mitt enorma oflyt denna onsdag tills efter ca 1 timme och 40 minuter min granne ringer och säger att jag just i den stunden får parkeringsböter.
Vid detta lag har jag gett upp allt hopp för att denna turdag ska ta en vändning i motsatt riktning. Enda gången min bil inte står på sin egna parkering för att jag har punktering och inte hann flytta den innan jag började jobba igen, då får jag p-böter. Ironiskt? Lite kanske. Men ja e inte bitter :P

Som TUR är, så var det någon som lagade en jättegod middag så jag glömde det mesta från timmarna innan. Plus att man fick en bit choklad och en red bull serverat till datorn som efterrätt <3


Nu till planen för denna torsdagskväll. Jag ska på foxtrotkurs med Sanna ikväll! Jag vet verkligen inte hur jag tänkte när jag gick med på att följa. Hon blev dock väldigt glad att jag gick att övertala. Och det måste väl ändå räcka för att väga upp att jag har jätteångest för att försöka dansa med främlingar :P Ser nu hur löjligt det ser ut när jag gnäller om att jag inte vågar testa dansa. Kan väl inte gå alldeles käpprätt åt...ja.. Äh! Det löser sig nog :) Ska berätta imorgon om hur det gick och hur mycket jag skämdes i början ;D

Mitt kök?

Har läst en massa bloggar om bakning och matlagning den senaste tiden. Så nu har jag själv fått ett oerhört stort sug efter att baka eller slänga ihop lite tokgod mat. Men lagom till man kommer hem på kvällarna är energin slut och därav blir det inget av varken det ena eller det andra. Tur att man har två stycken som gärna lagar mat hemma i köket mitt :) Så mat blir det alltid, dock blir det aldrig jag som lagar den. Skärpning!

Igår fuskades det med pizza efter en lång dag på jobbet. Kvällen avslutades med filmmys :)

Hade velat äta kyckling ikväll. Måste pitcha lite idéer till kockarna ;)
Behöver köpa lite bättre kastruller och grytor, blir nog ett uppdrag för nästa månads paycheck.

Har bestämt mig för att ge sushi en ärlig chans. Då jag endast smakat en tugga känner jag inte att jag kan basera min recension på det lilla. Och alla säger att det är så himla gott. Ska ta itu med mitt dilemma inom en snar framtid. Återkommer med resultatet :)

Blixten.

Jag tittade mig inte omkring så bra igår. Så självklart efter att jag hade sagt att allt var så bra så blev man träffad av blixten och tagen ner på jorden igen.
Någon när och väldigt kär till mig gjorde illa sig igår. Det var inte så farligt men jag hann bli ganska orolig innan jag fick förklarat vad som hade hänt och blivit försäkrad om att det inte var så illa som min hjärna hann bygga upp under dessa minuter.

Sen lastade det bara på mer och mer orosmoment under dagen så till slut kändes den euforin jag hade på morgonen som evigheter bort.

Som tur var så blev det kväll och någon kunde ställa allt tillrätta igen. Att någon kan göra så lite egentligen men påverka så mycket. Fast jag tycker förstås inte att han gör lite.
Han gör så mycket för mig. Genom att bara vara sig själv och låta mig vara mig själv.

"You and me we go good together"

Lycka.

Lycka. Sann lycka. Hur definierar man det?
Vågar man någonsin säga att man är fullt lycklig? Eller måste man alltid ha lite saker som man inte är nöjd med. Låter som en typisk svensk grej. Folk är vana vid att man beklagar sig över saker. Men de tittar konstigt på en om man säger att allting är perfekt. Då undrar de varför man är så äckligt glad och tänker "Yeah right, det går över. Vänta du bara." Och om man skulle säga att just nu är jag fullkomligt nöjd med tillvaron sneglar man oroligt runt och väntar på att blixten ska slå ner från klar himmel bara för att rätta till balansen igen.

Stopp stanna, nu får det räcka!

Jag är lycklig. Idag är jag lycklig. Och jag skäms inte ens lite för det :)