Blixten.

Jag tittade mig inte omkring så bra igår. Så självklart efter att jag hade sagt att allt var så bra så blev man träffad av blixten och tagen ner på jorden igen.
Någon när och väldigt kär till mig gjorde illa sig igår. Det var inte så farligt men jag hann bli ganska orolig innan jag fick förklarat vad som hade hänt och blivit försäkrad om att det inte var så illa som min hjärna hann bygga upp under dessa minuter.

Sen lastade det bara på mer och mer orosmoment under dagen så till slut kändes den euforin jag hade på morgonen som evigheter bort.

Som tur var så blev det kväll och någon kunde ställa allt tillrätta igen. Att någon kan göra så lite egentligen men påverka så mycket. Fast jag tycker förstås inte att han gör lite.
Han gör så mycket för mig. Genom att bara vara sig själv och låta mig vara mig själv.

"You and me we go good together"